Zabina Marisol

Smaka på ordet!


Jag kan säga helt ärligt att jag inte har någon riktig bästis, ABSOLUT inte!
När jag var liten så hade man en bästis och ibland flera,men det fanns alltid någon som låg lite närmare. På högstadiet växte man ifrån varandra för att sedan hitta nya vänner och många ytliga vänner blev det.. Man hade alltså massa folk omkring sig och hälsade på alla i stan, och tycktes vara omtyckt! Något som hände sen är ju ett misstag många gör, det är att man träffar en kille som man blir dö kär i och påbörjar ett "stadigt" förhållande.
Det ledde till att man träffade aldrig vännerna utan var alltid med killen istället. Idag ångrar jag det,jag förlorade några bra vänner då och när man tänker efter var det absolut inte värt det!

idag ser jag samma mönster hos många av mina vänner jag har kvar. Givetvis är det mycket viktigt att ta vara på tiden man har med sin man,sambo,kille och barn!
Men det jag tror är minst lika viktigt är att man försöker iallfall en gång i veckan träffar än vän som man har.
Då menar jag ingen man jobbar med eller sin mamma, utan någon som man vet man har kul med och inte träffat på länge pga tiden inte räcker till.
Sen har vi detta med att orka! vissa orkar inte ta tag i att träffas fast som säkert vill.
Dom skjuter upp träffen hela tiden och sen blir det aldrig något, man vet själv hur det kan låta när man träffar en gammal vännen på stan..

- Men åh va kul att se dig, vi MÅSTE ju ses snart??
- oo ja! vi kan väl ha en tjej kväll eller kanske gå på bio?
- Ja, det hade varit kanoon gumman.
- ja! men vi kan ringas i veckan och snacka lite?
- Absolut det gör vi, hej då hälsa hem!
- Bra, detsamma gumman!

hu?? hörs man? oftast inte, men varför blir det såhär? i dom flesta fall så vill man faktiskt ses,men det blir inte av!? varför??
det handlar om prioritering!!!!!! vad vill man?
tycker man det är viktigare än att sitta framför datorn? typ FACEBOOK?, eller va med barnen som man träffar varje dag? kanske kan man ses MED barnen? eller ta en kort stund med sin vän och sedan vara med barnen.
Kanske tycker du det är viktigare att se på desperate housewives eller vara med sin man varje *** kväll? eller kanske bara så sova?

Käre värld!
jag är faktiskt grymt trött på vissa "vänner" som jag försökt med. allt man får tillbaka är ett fruktansvärt trist sms som bara får än att vilja vräka ur sig allt man tycker, eller så får man inget sms alls.
Jag kan säga att jag älskar dom vännerna jag pratar om, men jag börjar bli trött på deras stil och sätt. Men det är deras val, en dag står dom helt ensamma och kanske tänker att, ja en liten fjuttig TIMME kunde man kanske lagt på en gammal vän. HALLÅ en timme på 2 till 6 månader? hur svårt kan det vara?? omg...
Jag vet inte, men jag är ****** trött på detta.