Zabina Marisol

Har lugnat ner mig lite nu, jag mår inte bra precis men efter att ha pratat med min förre detta granne 78 åriga Åke och även min svärmor så mår jag bättre.
Tack gode gud att jag fått prata av mig med dem. *kärlek*

Jag har lagt barnen och nu sitter jag här som vanligt framför datorn och glor lite på Andra Avenyn på 1an. Tycker det är rätt bra men när jag väl börjat titta på det så missar jag alltid avsnittet efter.

har sms:at lite med pappa, han skriver att vi måste kämpa alla tillsammans, och dom inte vet något mer.




Nu ringde han, han är tydligen hemma från Linköping nu. Han berättar att mamma påbörjar en behandling imorgon. cellgiftsbehandling kommer det bli, jag vet inte så mycket om det men jag vet att man kan tappa håret av det och även må riktigt illa och drabbas kräkningar. Tänk vad lite man vet om sig själv och vad som kan hända, man hör ordet eller läser ordet cancer nästan varje dag, men vad lite man vet när man inte är insatt.
Sjukdomen har aldrig intresserat mig, och varför ska det göra det?
när man inte har den sjukdomen inpå sig?
men det är ju normalt, varför ska man gå och tänka på allt ont som Kan hända mig eller någon nära?!
Då skulle man gå och oroa sig hela tiden och aldrig få en lugn stund i själen.


Idag hade vi åkt eller varit i Egypten nu, det var bestämt för länge sedan att vi skulle åka till Egypten. Det var pappa som bestämde sig för att bjuda oss dit för han fyller 60 den 6 mars.
Istället för att åka på en härlig solsemester med dom jag älskar mest av allt på jorden, så får man en FET smäll i ansiktet istället och piskad psykiskt sätt.
Det är en hård värld och man måste vara stark och försöka orka med alla motgångar.