Zabina Marisol

Mön mön bloggen!
Igår tittade vi på film jag och Rickard.
Jag försökte få i mig lite snackz och lite fick jag allt i mig,dock hade jag ont i magen.
Men jag har fått behålla allting som tur är!
Jag mår inte 100 idag,har fortfarande ont och magen och den känns jätte knepig,har absolut ingen matlust heller.

Jag skrev igår att jag hade det jobbigt med en gammal barndomsvän,och att jag skrev till henne på FB igår. Och som jag hade på känn så fick jag ett meddelande som tog hårt!!
Är ni sugna på att se? Jag har god lust att slänga upp våran konversation från fb men det står lite personliga saker där om henne som jag inte kan slänga ut på bloggen,så elak är jag inte. Men det jag kan säga i det stora hela är att jag fick ett meddelande där det stod att jag gör massor med påhopp på henne och att hon inte tycker det är roligt att umgås med mig längre.


HON: Jag minns inte riktigt hur våran senaste sms-konversation löd men dina sms-påhopp om att man inte bryr som om dej (bla bla bla) ee ju inte alltid så himla kul å svara på

Hon menar när jag skrivit sms där jag undrar varför hon aldrig hör av sig och att jag velat ha henne vid min sida när något jobbigt har hänt! och att jag saknar henne. Det kallar hon påhopp. Men säg mig,hur ska man annars göra? bara hålla käften tills hon nån gång i livet hör av sig? vad är kompisar till för???? shit...

HON: Jag har inte så stort bekräftelsebehov så jag nöjer mej med familj och jobbar-kompisar!

Okej? där menas då att barndomsvänner kan typ fara och flyga eller??

Efter att jag har skrivit ett meddelande som: Hur är det? saknar dig? varför hör du inte av dig?
Ett meddelande där jag skriver saker som jag känner, och där jag vet att jag ska ta det lugnt,för att via sms eller via datorn kan allt bli fel. Jag skriver även att jag älskar henne och visar att jag bryr mig vad som händer i hennes liv... detta kallar hon att jag gör "påhopp" mot henne. Hon tycker också att jag bara pratar om mig och att allt handlar om mig jämt...fattar inte det.

Jag får allt som en kall dusch över mig...
Är så ledsen om hon har känt saker som hon skriver till mig,men hur falskt är det inte då att hålla det inne och inte säga något? Hon har snackat skit om många runt sig men nu inser jag att det handlar nog minst lika mycket om mig när hon pratar med andra.

Har skit svårt att ta ett farväl men jag klarar inte detta mer,skriver hon som hon gör så känner jag mig inte välkommen i hennes liv mer, jag avslutar våran vänskap nu.



Hur ska man tänka?? jag tänker på att inte vara arg eller snacka skit om henne, jag önskade henne all lycka med hennes fina barn och inget ont i hennes liv. Kommer minnas henne som jag vill minnas henne.Om jag träffar på henne kommer jag säga Hej och fråga hur hon mår som man gör med folk man nån gång känt.

Jag kommer hålla fast vid dom vänner som jag vet är ärliga mot mig och inte tycker jag gör"påhopp" så fort jag frågar varför dom inte hör av sig. Jag tänker inte gräva ner mig för att hon inte vill vara med mig mera,det visar ju bara vad hon känner för mig.
SURE, det kommer göra ont några dagar kanske några år. Men med tiden inser jag vilka vänner som är värda att ödsla sin tid på!

*SMACK*