Zabina Marisol

pratade nyss med min pappa. ,mamma ska nu röntgas så dom får se mer.... Tydligen är detta något jätte ovanligt!!!! som har med hennes cancer att göra... så nu är alla osäkra och vi här hemma är oroliga.
Jag börjar tänka dumma tankar och oron sprider sig olidligt snabbt i kroppen. Jag är rädd.. jag är så rädd att förlora min mamma! *gråter*
Är så rädd att få ett besked att den är ond, och att hon inte ska överleva!
Jag ringde Rickard nyss och berättade vad min pappa sagt, Rickard frågade om jag ville att han skulle komma hem.
Men jag sa att det är lugnt och att jag säger till om jag inte orkar..
Men även om det är så att det blir ett negativt besked så måste jag orka. Jag har en egen familj att tänka på med två fina barn som behöver mig och min kärlek! Jag måste försöka fokuserna nu... andas Zabina nu, så inte barnen blir ledsna utan att fatta vad det är som händer.

Jag började gråta efter samtalet med pappa, Emilio tittade på mig och sa

- Du ledsen mamma?
- mmm
Jag är ledsen min lilla Emilio. Och så grät jag mera och mumlade jobbiga tankar om mamma.
Emilio förstod att något var fel och han fick tårar i ögonen. Jag bestämde mig snabbt att avsluta oron direkt och lät honom spela lite Nintendo Wii.

Nu är vi osams för han inte lyssnar på vad jag säger och jag vill bara SKRIKA ut allt jobbigt..
när jag skriver detta gråter jag, jag gråter för min oro, om allt som hänt i mitt liv, mitt jag! Jag vet att jag bara kan be till gud nu.
Jag har inga riktigt nära vänner som hör av sig. Jag känner ilska ,sorg och hat på samma gång! .............................. snälla.......