Zabina Marisol

Rickard och jag har suttit och kollat på tv ett tag, vi gick sedan ut för att försöka dra ut mammas och pappas bil som vi fortfarande har. Den har stått några dagar och därför frysit fast i marken typ, så jag backade mendans Rickard puttade allt vad han hade. Men som jag är van vid nu så slirade bara bilen.
Istället så tog vi våran bil och en boxeringslina som vi kopplade fast i mammas och pappas bil och Rickard körde loss bilen.



Så nu är den inte fast längre, vi gick in och började titta på spårlöst. Det är verkligen kanon bra men fruktansvärt gripande varje gång. Givetvis förstår inte Rickard hur jag känner, men han kramar mig och han förstår att det är tufft för mig att se på det. Speciellt känns det när det är någon som är i samma sits som mig och ännu mer om det är en tjej det handlar om.
Ja visst, tanken kommer igen om jag skulle söka till programmet. Men frågan är om jag vill vara med i tv när det gäller en sådan personlig grej som sitter så djupt i hjärtat...tänk om vi inte hittar mamma? tänk om hon inte vill träffa mig? tänk om hon är död? och det ska man hantera i tv? mja kanske..

Snart är det dags att sova, i morgon ska jag till tandläkaren. Jag misstänker att dom "blåsorna" som jag tror det är, möjligen kan vara visdomständerna som strular.

Sen vid 13:30 ska jag hämta barnen på dagis och åka till vårdcentralen för att ta den andra sprutan för svininfluensan. Barnen fick ju första dosen föra några månader sedan, och nu tar dom den andra.

Sov sött och dröm vackra drömmar ;)

Puss kram på er!